Blodig fotografering

Idag hade vi en fotograf här hemma för ett reportage i en större tidning. (Såå spännande!!) Jag och Johan har städat i 1,5 dag och jag har planerat allas kläder.

Förutom mina.

Fotografen ska komma kl 11 och 10.40 provar jag en klänning i förhoppning om att den äntligen ska passa. Den har inte gjort det sedan jag köpte den för ca 1 år sedan och fast jag vet att det inte skett några större förändringar rent kroppsmässigt är hoppet starkare än förnuftet.

Föga förvånande passade den inte heller idag.

Jag rotar igenom tvättkorgarna efter ett par svarta byxor. Jag hittar tillslut ett par rena i garderoben. Inte de jag hade föreställt mig, men beslutar mig snabbt för att de får duga. Johan stryker en beige knytblus till mig och jag slänger på mig den snabbt.

På med smink, upp med håret, kolla spegel. Andas ut… klockan är 10.55 då jag plötsligt kommer på (känner) att jag glömt bort att jag har mens. (Ber om ursäkt till de äckelmagade)

Jag skyndar till badrummet och precis när jag är färdig och det plingar på dörren ser jag att jag lyckats få en blodfläck på min blus.

Jag öppnar och det första jag säger är – jag har fått en blodfläck på min blus tror du det funkar ändå?

Vilken cirkus. Under hela fotograferingen var Isabelle på världens sämsta humör och Alexander var supertrött för att det var mitt i hans sovtid.

Isabelle skulle prompt stå bredvid mig när fotografen skulle fota mig ensam. Jag fick bära in en skrikandes ledsen Isabelle som fortsatte stå och gråta genom fönstret istället.

När Isabelle sedan skulle få vara med vägrade hon. Sedan bröt Alexander ihop.

Sedan fortsatte vi med fotografering inne med två barn som grät om vartannat. Jag glömde säga att Isabelle redan fått två glassar i muta som köpte oss 2 min per glass.

Inte värt det med tanke på sockerkickarna och dipparna.

Det slutade med att Isabelle fick det värsta utbrottet jag varit med om och kissade på sig.

Dels var hon trött men jag förstod på henne att det var jobbigt att vara så finklädd i sin finaste klänning och sedan inte få så mycket uppmärksamhet från fotografen. Vi vill inte att barnens ansikten ska synas på bilder i dessa sammanhang så varje gång Isabelle tittade i kameran fick hon tillsägelse att titta bort.

Jag förstår att hon tyckte att det var jobbigt och tråkigt.

Jag är väldigt nyfiken på de här korten.

Jag undrar saker så som: syns min mensblodfläck? Ler jag på någon bild? Syns det att barnen gråter på någon? Fick hon någon bra bild?

Share: