Stockholmsattityd, bipolär och HSP-person

Jag har sedan tre veckor tillbaka jobbat som socialsekreterare på ekonomiskt bistånd och jag trivs verkligen. Kollegorna, chefen och arbetsledaren, alla är jättebra. Det är en lite tuffare jargong på möten o dyl. än vad jag är van vid, men jag måste säga att jag uppskattar det.

Stockholmsattityd?

Att jag skulle uppskatta det hade jag inte kunnat gissa för några veckor sedan. Här säger man vad man tycker och de flesta tycker mycket och det blir ganska hetlevrat emellanåt, men när man går därifrån har alla sagt sitt och det är ur världen. Det känns som att det leder till mindre prat bakom ryggen. Det är känslan jag får ialla fall.

När vi var nyinflyttade till Stockholm i mars i år fick jag en liten chock av hur otrevliga människor kunde vara. T.o.m. personalen i kassan på ICA upplevde jag som ganska snorkiga och otrevliga. ”Var det bra så eller?” kunde de fråga innan jag skulle betala. Jag blev ganska stött. Jag är ju känslig och har haft svårt att skilja på vad som har med mig att göra och vad som har med personen som säger det att göra. Jag fick otrevliga kommentarer från människor här och jag kände mig ganska nedstämd av klimatet.

Folk var t.o.m. mer otrevliga i trafiken än vad de är i Småland. Missade jag att köra exakt på sekunden när det blev grönt fick jag veta det direkt. Jag vet inte vad som hände i rondellerna, men där tutade folk också som galningar.

Jag fick inte ett jättebra intryck av Stockholmare.

När det vände.

Någon gång i somras vände det och jag lärde känna flera riktigt trevliga personer och jag började vänja mig vid attityden i affären, trafiken osv.

När någon är otrevlig mot mig idaghar jag, hör och häpna, (detta har tagit lååååång tid) lärt mig att tänka att det inte har med mig att göra (om jag inte uppenbarligen har gjort något dumt) utan det har att göra med personen som är otrevlig.

Ni förstår inte vilken lättnad det är att äntligen kunna tänka så. Jag är snart 33 år och har sedan 12 års ålder tagit allt som sagts till mig personligt. Jag är en högkänslig person och tar in mycket intryck och analyserar allt som sägs.

Nu är jag fortfarande människa och blir såklart ledsen om det faktiskt är kritik riktat mot mig (om det inte är konstruktivt), men jag har kommit såpass långt i min utveckling att jag inte tar åt mig när det inte är riktat mot mig.

Sen skulle jag vilja säga att jag vet att lååångt ifrån alla Stockholmare är otrevliga, de allra flesta är trevliga. Men jag kan inte komma ifrån att det generellt sett är tuffare klimat här än i svenska småstäder. I alla fall där jag kommer ifrån.

Men, det verkar som att det tuffa klimatet har gjort mig lite starkare och tuffare. Det behövde jag. Så tack Stockholmare för det!

 

Kommentera gärna!