Chile sista delen

Det var februari 2007 och jag hade varit i Chile i 8 månader. Under dessa 8 månader hade jag gjort slut med killen jag åkte dit med, dejtat två killar och blivit tillsammans med en ny.

A hade frågat mig om vi kunde säga att vi var pojkvän och flickvän och jag hade inte vågat säga nej. Jag vet att jag tänkte att det skulle lösa sig automatiskt när jag åkte hem. För hem var jag på väg. Ingrid hämtade mig på Landvetter. Jag minns att jag kände mig så instängd hemma när det blev mörkt. Det var som att mörkret nästan kröp in i huset. Det blev så påtagligt när man hade varit i ett varmt och ljust land så länge. Chile hade varit nyttigt för mig. Jag hade fått se klasskillnader, lärt mig att uppskatta små enkla saker så som rinnande vatten, varmvatten, vårt städade samhälle, gratis vård och skola.

Något jag inte visste då var att mina impulsiva och omdömeslösa handlingar inte bara hade sårat dem omkring mig utan även skadat mig själv.

Fram till i dag skäms jag över hur jag behandlade Franne och hans familj. Det dåliga samvetet är hemskt påfrestande för psyket.

Snart efter jag kommit hem från Chile flyttade jag till en egen liten lägenhet inne i Värnamo. Det var en vindslägenhet på ett rum och kök. Min syster Lisa hade bott där men skulle nu flytta till Stockholm. Den kostade 2800 kr/månaden, vilket idag känns så himla lite. Jag fick jobb på Dressman i stan och cyklade mellan min lilla lägenhet och herrbutiken.

Under denna period som varade ca 6 månader hade jag nästan alltid någon kille som sov över hos mig. Det handlade inte om sex, utan att jag hade svårt för att sova själv. Jag somnade ofta rädd för mörkret och drömde då mardrömmar där jag vaknade men kroppen fortfarande sov. Ett tillstånd som är skrämmande.

I Chile hade jag träffat några mexikanare varav en jag tog upp kontakten med. Snart hade jag bestämt att jag skulle åka till Chihuahua i norra Mexiko där min kompis bodde och bo hos honom i hans familj. Jag hade helt klart gett honom förhoppningen om att det skulle bli något mer samtidigt som jag inte var ett dugg intresserad av honom.

I slutet av 2007 skjutsade Ingrid mig ännu en gång till Landvetter, men denna gång gick flyget till Frankfurt-Dallas-Chihuahua. I Mexiko stannade jag ca 3 månader…idag förstår jag att jag haft sån sjuk tur att inte något har hänt mig. Chihuahua är den delstat i Mexiko där det begås flest mord i hela landet. Jag har förstås också haft turen att ha bra vänner som inte låtit mig gå en meter själv. Mexiko är ett helt kapitel för sig själv som jag tänkte berätta om i ett antal kommande inlägg.

BIPOLARMAMMAN

selfie från tiden i min lägenhet mellan Chile och Mexiko

Klicka här för att läsa Chile del 1

Klicka här för att läsa Chile del 2

Klicka här för att läsa Chile del 3

 

 

 

Share:

Kommentera gärna!