Budgivning och besök från goda vänner

Äntligen har Johan kommit hem från Stockholm efter att ha varit där sedan i tisdags. Vi har saknat honom allihop. Jag har på sistone märkt att Isabelle blir ganska påverkad av att Johan är borta, vilket har varit en av de störst bidragande anledningarna till att vi har börjat titta på hus i Stockholmsstrakten. Vi hade ju bestämt att vi skulle stanna här ett tag till men redan nu känner jag främst, att det inte blir hållbart att Johan ska jobba så långt bort såpass ofta.

Johan åkte faktiskt upp en dag tidigare till Stockholm för att titta på ett hus som vi båda vi blev kära i. Tror jag har kollat på över 1000 hus på hemnet och detta var ett av två som jag fastnat för (Det andra var över vår prisklass) Men detta hade ett rimligt utgångspris. Vi beslutade oss för att lägga ett bud. Vi la över utgångspriset och tänkte att säljarna förhoppningsvis skulle ta budet eftersom ingen hade lagt något bud på dessa 13 dagar som huset varit ute. Någon timme efter får vi sms om att det är en annan intressent och budgivare som lagt ett bud över oss. Vi beslutar oss för att fortsätta upp till en viss summa. I slutändan fortsatte vi upp en bit över vad vi sagt men beslutade oss för att inte gå högre… så himla tråkigt. Hur kan vara ledsen över något som man aldrig haft? Jag är hopplös. Jag försökte så gott jag kunde att inte inreda hela huset men det var oundvikligt..för visst är det så himla fint?

bipolarmamman

hus2
Bilder från hemnet

Vi har ju varit inne på att bygga innan, så det kanske blir det istället. Time will tell.

På söndag kommer min älskade vän Renee och hennes fiancé Stan hit. Renee och jag träffades när jag jobbade som fotograf i Sydney. Jag letade efter modeller för ett underklädesphotoshoot och hittade Renee som bodde där jag jobbade. Dagen då vi fotade pratade vi lite i pausen och kom snabbt till insikt att vi båda hade lämnat våra pojkvänner ungefär samtidigt. Renee grät och var helt förstörd när vi pratade och när jag sen skulle fota igen var hon så himla professionell och skrattade och log inför kameran. Det var minst sagt en speciell situation.

Vi bestämde att vi skulle ses över en kaffe och prata vidare om våra liv. Det sa verkligen klick mellan oss haha. Jag fick följa med på lite glamourösare fester. Jag minns speciellt en som var inne i stan. Vi åkte i hennes lilla cabriolet som man verkligen kände sig som en jätte i, från the Northern beaches, över Sydney Harbour bridge in till stan. Till min besvikelse gick vi förbi alla fotografer, ni vet de där som fotar med häftiga bakgrunder som de gör i Hollywood? Renee ville inte vara med så jag spelade cool. Trots att jag verkligen inte var det.

Australienbesök

Jag tror det var max några månader senare jag flyttade hem till Sverige och antog att jag aldrig skulle se henne mer. Vi fortsatte att skriva, långa långa mail om allt. Jag tror hon hade mailen som en sorts terapi… för de var verkligen långa. En dag började mailet med att hon skulle komma till Sverige och undrade om hon kunde komma vid nyår. Givetvis fick hon det. Jag mötte upp henne på Arlanda och där kom hon iklädd mina gamla jeans (som förmodligen var för små för mig) och mitt gamla skärp. Jag tror jag lämnade tre soppåsar med kläder till henne innan jag flyttade hem. Efter att ha bott 1.5 år i Australien hade jag samlat på mig en hel del. Vi var på seightseeing i Stockholm och firade nyår med min lillasyster och hennes vänner. Sen åkte vi hem till Värnamo och där var väl inte jättemycket att se. Men det behövdes inte, för hon hade åkt till Sverige för att vila upp sig och det var precis det hon fick göra i ett litet hus på landet. Hon hade varit i Kanada innan och pratade om “snowboots” osv. innan hon kom och jag försökte ge henne realistiska förväntningar av Sverige så där års. Den enda lilla hög med snö hon fick se den som låg utanför ishallen i Värnamo, hela tiden hon var i Sverige var det grått och regn typ. Inget vackert vinterland precis.

Prag – Paris – London

Nästa gång vi sågs var i Prag. Hennes farmor och farfar kommer därifrån och har en bostad där, men bor i Sydney. P Prag gjorde vi lite sightseeing några dagar, sedan tog vi flyget till Paris. Vi bodde mitt i smeten hos hennes farföräldrars kompisars lägenhet. Renee har nog alltid haft en fascination för franska, så alla gånger vi skulle beställa mat osv skulle hon prata men det blev inte så mycket mer än “je voudrais ehm” … och sen engelska igen. Vi turistade i Paris utan någon som helst plan. Vi var på Louvren och såg världens minsta och mest berömda tavla “Mona Lisa” sen var vi på ett antal olika museum. Vi tog välbehövda vin- och matpauser och sov middag – varje dag. Som riktiga tanter.

En kväll beslutade vi oss för att gå ut på typ en klubb eller ngt liknande och hade googlat oss fram till ett område i stan. Det skulle ligga på gångavstånd så vi traskade iväg med höga klackar i ett regnigt och mörkt Paris. Efter 45 minuters promenad hade jag ont i fötterna och gav upp. Vi tog första bästa taxi och uppger området vi ska till. Den här taxichauffören kör till nästa korsning och svänger höger, höger, höger och sedan kör han över vägen och säger “framme”. Alltså kör han tillbaka till exakt samma ställe där vi hoppade in i taxin och sedan över vägen. För detta besvär vill han ha ca 100 svenska kronor. De pengarna fick vi bara hosta upp… väldigt bittert måste jag säga.

Nästa stopp var London. Vi skulle vara där i typ 4 dagar och hade inga som helst planer här heller eller för den delen boende. Vi hittade ett par som hyrde ut ett rum på airbnb för ett bra pris och bokade dagen innan vi åkte. Vi tog tåget från Paris till London och hamnade mitt emot en gravid kvinna som hade en liten 2-3 åring bredvid sig. Denna kvinna drack öl från det att vi lämnade Paris tills vi kom fram och jag var tvungen att bita mig i tungan för att inte komma med något moraliskt uppfostrande. Hade det varit i Sverige, hade det varit en annan sak. Det verkade som att folk inte reagerade på detta faktum så vem var jag att säga till henne? Denna kvinna pratade dessutom i ett hela vägen och det gick liksom inte att undvika henne. Vi satt så nära att våra knän nuddade vid varandra. Hemsk resa.

Väl framme tar vi en taxi till stället vi ska bo på. Taxichauffören frågar flera gånger om vi verkligen sagt rätt och när vi väl kommer fram frågar han om vi verkligen ska bo här. Vi är ungefär 1 h utanför centrum. Kanske inte i slummen men inte långt därifrån.

Det är en ung man och kvinna som har ett litet townhouse på två våningar. Litet kök och vardagsrum på nedervåningen och två sovrum och ett badrum på övervåningen. När vi går in i badrummet möts vi av ett duschdraperi som föreställer en stor blodfläck. Så himla creepy. Och killen som bodde där var inte mindre creepy han. Han stötte non-stop på Renee och berättade hur gärna han skulle vilja flytta utomlands, typ till Australien.

Med en klump i magen somnar vi där den kvällen. Dagen efter bokar vi sista-minuten hotell mitt inne i stan. Vi bor där de sista nätterna innan jag reser hem till Sverige och hon till Australien.

Nästa gång vi ses är när hon kommer till Sverige igen. Denna gång bor hon hos mig och Johan i Jönköping. Isabelle är halvåret och det är sommar. Det minne som är starkast från denna vistelse är att Renee hade på sig min tjocka peak performance dunjacka under typ hela tiden hon var är. Även under dagen då det var 20 grader ute.

För nästan exakt ett år sedan var jag, Johan och Isabelle i Australien och då bodde vi hos Renee i några dagar och det var sista gången vi såg henne.

Och nu på söndag kommer hon hit igen. Denna gång med sin franske pilot Stan som jag aldrig har träffat, trots att de har varit tillsammans i nästan 5 år. Helt sjukt. Notering: sist jag såg henne pratade hon typ fransk/engelska. Så nu pratar hon väl i princip flytande. Lite skillnad om man jämför med Paris.

Det ska i alla fall bli så mysigt. Vi ska göra alla juliga saker så som att klä julgran, baka pepparkakor och lussebullar, dricka glögg… julmarknad på Liseberg och julbord.

Bild från nyår. Känns som hundra år sen..
Från London
Share:

Kommentera gärna!