Chile del 2

För att läsa del 1 klicka här.

Snart började vi skolan, Universidad de Viña del Mar, där vi skulle studera spanska och om landets historia och kultur. Första dagen samlades samtliga studenter i ett och samma klassrum där vi fick göra ett slags inträdesprov.

bipolarmamman
Precis utanför skolan låg det ett bageri

Jag hade studerat spanska som extraspråk på gymnasiet i tre år och kunde en del grammatik, men hade ganska bristfälligt ordförråd och lågt självförtroende när det kom till att prata. Jag hamnade i den näst svåraste gruppen, men bytte till den svåraste eftersom att Franne gick där och det var mer praktiskt att vi hade samma schema.

Skolan gick bra men det kändes lite konstigt att sitta inomhus och studera när det var sommar och sol utomhus och jag hade svårt att koncentrera mig. Här i Sverige studerar vi ju inte på högsommaren och jag kände mig väldigt stressad att komma ut i solen när det väl var sol ute. Kunskapsmässigt låg jag långt efter de övriga klasskamraterna som kom USA, Frankrike och Tyskland men jag tog igen det ganska snabbt. Det underlättade att jag bodde i en chilensk familj där jag var tvungen att prata spanska hela tiden.

Påskön

bipolarmamman
Jag med min skitsnygga lugg från vad ser ut som 80-talet, framför ett av de kändaste monumenten med moais

Vi hade uppehåll en vecka mitt i terminen och många passade på att resa då. De flesta i vår klass åkte till Macchu Picchu, en förcolumbiansk bergstad i Peru, men jag och Franne åkte till Påskön.

Det var en häftig upplevelse att få se de cirka 1045 moaierna (stenfigurerna) som pryder hela ön. För dem som inte vet historian bakom ön, så högg invånarna dessa figurer ur sten för ca 1000 år sedan för vad man tror skulle skydda dem (lite förenklat)

Vi var där i en vecka och hela denna vecka åt jag samma rätt till middag på samma ställe. Kan tyckas lite tråkigt, men det var den godaste kycklinggryta jag någonsin smakat. Kyckling i någon slags vitvinssås. Trots att ön ligger mitt ute i atlanten, fem timmars flygresa rakt ut i havet, tillhör ön Chile och det märkte man inte minst genom språket som var spanska (och rapa nui som talades i hemmen) men även genom att det var lika många herrelösa hundar som strök längst grusvägarna i öns enda centrum som i inlandet, ”la conti” som öborna kallade Chile. Man kan tycka att man i ett samhälle på ca 2000 invånare inte skulle behöva ha herrelösa hundar, men det är väl kanske något kulturellt, hur man ser på hundar. En av dagarna fick vi tyvärr bevittna en hund bli överkörd av en bil som dessutom smet. Jag storgrät. Som tur var fanns det vänliga själar som tog hand om hunden.

Vi upptäckte ön på fyrhjuling och vespa, fick se deras speciella dans och Franne tatuerade sig hos öns tatuerare som är väldigt känd. Vi var även med på guider och fick höra om den otroligt spännande historian om ön. En mycket intressant upplevelse var när vi besökte på öns enda nattklubb. Istället för att åka taxi till och från klubben som låg ute i ödemarken, red nattklubbens besökare på de rangliga hästarna som stod uppradade utanför. Nästan alla hästar jag såg under dessa dagar på ön var lika rangliga och dåligt skötta. De såg verkligen skruttiga ut och jag tyckte synd om dem. En av öborna talade om för oss att det var det dåliga gräset som var anledningen till detta.

bipolarmamman
En vildhäst. Som faktiskt ser ut att vara i ganska gott skick. 

Öns alla träd var planterade, då man under den tid man gjorde alla dessa stenfigurer högg ner träden för att transportera dem. Figurerna var gigantiska och jag har fortfarande svårt att förstå hur människor utan maskiner kunde transportera dessa. Det är ju lite av mysteriet på ön.

Efter veckan började vi skolan igen och snart kom Ingrid och hälsade på. Det var så speciellt att ha henne där, hos mig i Chile. Hon blev snabbt poppis bland min nyvunna chilenska familj, inte för att de kanske förstod så mycket av vad de sa till varandra men utan för att de allra flesta älskar Ingrid. Hon är alltid glad och väldigt ödmjuk. Hon bröt t.ex. inte ihop när det inte fanns något vatten i huset på några dagar (som jag gjorde) Hon hade inga som helst problem att leva primitivt.

Under hennes veckor i Chile tog vi med henne in till Viña, denna vackra kuststad som jag kom att älska. Främst de dyra (enligt chilenska mått mätta) restauranger som låg vid havet och shoppingmallen. Till Valparaiso, kuststaden som är så himla olik Viña men som i princip sitter ihop med varandra. Santiago, huvudstaden. Ingrid gjorde verkligen det mesta av resan och åkte själv till påskön en långweekend.

Ingrid och jag

Sedan tog jag och Ingrid bussen själva över Anderna till en av mina absoluta favoritstäder: Mendoza. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör den så fantastisk. Kanske är det atmosfären, vingårdarna, chokladfabrikerna, det goda köttet som dessutom är skamligt billigt….alla vackra och trevliga människor, spanskan som låter som spanska med italiensk accent typ, allt det tillsammans som gör Mendoza till en av mina favvostäder.

Jag kommer inte ihåg exakt, om det var efter jul där, som jag började känna mig rastlös och började titta på andra killar. Snart hade jag i alla fall gjort slut med Franne och bodde ensam i en lägenhet som tillhörde Frannes familjs vänner.

Jag kommer ganska väl ihåg att jag kom hem dagarna efter jag hade gjort slut och sa att jag skulle på dejt med en annan kille och Franne blev så ledsen.

Vad hemsk jag var. Jag vet. Förklaringen, som jag kan se idag, är att jag hade gått in i en hypoman fas, vilket gjorde mig väldigt omdömeslös. Tillsammans med den väl utvecklade förmågan att stänga av mina känslor gjorde det mig till en person som jag i många år skämts över. Franne är långt ifrån den enda killen jag behandlat på det sättet.

Jag skulle komma att träffa flera olika killar under dessa få månader som jag hade kvar i Chile.

bipolarmammanbipolarmammanbipolarmamman

Share:

Kommentera gärna!