Sjukdomsinsikt och hantering

Innan gårdagens inlägg om depression kändes det som att jag haft en någorlunda distans till bloggen. Det kanske låter märkligt, för jag har ju berättat om väldigt intima saker, så som om min uppväxt med allt som hänt, att jag blev sexuellt utnyttjad av min lärare osv. Men dessa saker finns en tidsmässig distans till. När jag tänker tillbaka på min lärare som utnyttjade mig sexuellt känns det som en helt annan person som blev utnyttjad. Till och med som en annan kropp. Jag kan ju fortfarande känna och vet att det var jag som blev utnyttjad, men det känns ändå inte som att det var jag på något sätt.

Att skriva om att jag är bipolär och är sjuk är stundtals ganska tufft. Innan jag började blogga försökte jag tänka på min sjukdom så lite som möjligt och inte prata om det. För talar man inte om det så finns det inte. Så resonerade jag lite utan att egentligen vara medveten om det.

Det som dock gjorde mig påmind om sjukdomen dagligen var min medicin som jag tar på kvällen. Den gör mig lite groggy. (Inte när jag har barnen, jag kan skärpa till mig om det behövs). Men det lägger sig som ett lock på mig när jag t.ex. sitter och tittar på tv med Johan och jag blir som lite omtöcknad och trött. Det får mig att känna mig sjuk. Varje dag. Jag hatade det innan men efter jag började blogga och skriva om min sjukdom har jag börjat acceptera att jag får känna så några timmar om dagen, det är inget farligt och det gör mig inte sjukare. Tvärtom..

Efter jag skrivit där första inlägget på bloggen fanns det ingen återvändo för mig och jag hade nog inte riktigt funderat på att jag där och då tog ställning till om jag skulle berätta för mina barn när de blir stora nog (nu vet jag att det är klart jag ska det…tänker skriva mer om detta i ett annat inlägg) och det är en insikt som jag fått tack vare att jag skriver publikt om min sjukdom. När jag skriver reflekterar jag mycket vilket bidrar till en hel del insikter.

Jag hade inte heller funderat på om jag skulle vara så ärlig att jag berättar om jag kommer in i skov. Distansen som fanns var att jag väldigt sällan har skov. Men så kommer jag in i en depression som jag blev varse om igår. Faktiskt lite som en blixt från en klar himmel och frågar Johan om han verkligen tycker att jag ska skriva om detta i bloggen. Han svarar snabbt att det är klart jag ska, annars blir det ju inte genuint. Och jag kan inte hålla med mer.

När jag blottar mig så som jag gör när jag berättar om att jag är inne i en depression visar jag ju även att min sjukdomsinsikt och hantering är något som jag behöver jobba på. Jag tror att jag hela livet behöver vara uppmärksam på s.k. triggers och ha en sorts plan hur jag ska leva för att inte trigga igång något. Vara uppmärksam på om jag håller på att gå in i något skov osv.

Ett av mina mål med bloggen är ju att dela med mig av mina erfarenheter och vad jag lärt mig för att inspirera och hjälpa andra och jag har insett att man inte behöver vara perfekt för att kunna göra detta.

Så som vi hanterar denna period är att Johan har varit hemma idag och stöttat. Han är en riktig klippa. Vi var ute och gick en lång runda med barnvagnen och har ätit nyttigt. Ångesten är borta och jag känner mig fortfarande lite låg men mycket bättre.

Imorgon kommer min bonusmamma Ingrid och umgås med oss. Det ska bli mysigt. Hon tar verkligen hand om oss vilket är skönt ibland.

Jag är ganska säker på att Isabelle inte märker att jag är nedstämd. Jag känner mig så glad när jag är med barnen. De är verkligen det absolut bästa jag gjort i mitt liv.

Jag fick tillbaka min mobil idag (ÄNTLIGEN) och kommer hem och säger

: Jag har verkligen saknat denna mobil så mycket som man kan sakna något materiellt!

Johan: mmm, det kanske var det som var en av dina triggers?

Jag: ha ha … kanske lite för tidigt att skoja om?

Johan: nej det tycker jag inte alls!

Ibland är han lite för snabb med att skoja om saker och ting men idag blev jag ändå så glad att vi kunde göra det.. för även när vi har det lite jobbigt kan vi skratta åt det och det är så viktigt.

bipolarmamman

Kommentera gärna!