Sexuellt utnyttjad av min engelsklärare del 5 – sista delen

Sexuellt utnyttjad av min engelsklärare del 5 – sista delen

På min 18-års dag gick flyttlasset till min kompis familj på landet. (jag har tänkt att berätta närmare om detta i ett annat inlägg) och snart efter att jag flyttat dit hade jag och W vårt sista samtal som handlade om att flytta ihop. Han hade tittat på ett hus, ett gult suttoränghus någonstans på landet som han tyckte vi skulle flytta till. Jag frågade återigen om vi kunde bo där som vänner men det kunde han inte tänka sig. Detta var sista gången jag pratade med honom.

Snart därpå träffade jag en kille som jag blev tillsammans med. Jag gick hos en psykolog som Ingrid, min kompis mamma och min nya bonusmamma pushat mig att gå till och jag hade därmed påbörjat min långa resa till välmående.

Psykologen och jag pratade om mamma och mina år hos pappa men jag nämnde inte något om W, han var fortfarande en hemlighet som jag hade tänkt att ta med mig till graven.

Tills dagen då jag fick ett mail från W som skrev att han ville träffas och skickade ett nakenkort på mig. Jag tog det som ett hot och blev livrädd för att någon skulle få veta. Jag kunde inte tänka på något annat och bestämde mig för att berätta för min dåvarande pojkvän.

Jag hade fortfarande inte förstått att Chris och W var samma person, så jag berättade det som att de var olika personer. Min dåvarande pojkvän förstod direkt att jag blivit lurad men visste inte hur han skulle säga det till mig. Efter att ha varit inne och läst bloggen skrev han detta till mig:

Läste din blogg nyss. Det senaste du skrev och fick sånna minnen när du berättade allt det där för mig med din lärare o han Chris. Och hur jag kände direkt när du berättade att han lurat dig. Och jag ville inte säga först för du trodde så starkt på det. Men när jag sa till dig att du måste blivit lurad så blev du så arg på mig kommer jag ihåg. Hatade den jävel så jävla mycket. Fan va arg jag var.

Du va så arg på mig ett tag för jag sa de. Men sen började du förstå det själv ju mer vi pratade och sen visade du olika mail o så. Och vi hittade konstiga texter.

Men jag kommer ihåg att vi gick igenom många mail från han. Och jag sa till dig att man kunde se ganska tydligt att de va samma person. Vi hade många och sena samtal

Och jag kommer ihåg hur du ville berätta detta för mig på ett positivt sätt att de där stegen var så bra. Men ju mer vi pratade ju mer började du inse att allt var bara fejk.

Det som för mig är så märkligt är att jag fortfarande trodde på det där, och på att stegen var så bra. Han hade verkligen hjärntvättat mig. Jag hittade följande text hur barn som växer upp i ett hem med alkoholism ofta känner, och det är verkligen på pricken hur jag kände inför Chris:

Det kommer någon eller det händer något som kommer att förändra allt det här.
Detta är myten om ”den goda fen” som svänger sitt spö och i ett trollslag tar bort allt problematiskt. Denna myt, eller dagdröm, bottnar i en stark känsla av maktlöshet/hjälplöshet. ”Om något magiskt kan rädda mig, måste något magiskt ha lagt förbannelsen på oss” är den outtalade förklaringen.
Dessa myter uppstår alltså ur en livssituation som på de flesta sätt känns hopplös och därmed utan lösningar. (vuxetbarn.se)

W påverkade mig från två sidor: dels från killen jag var jättekär i, “den goda fen” som skulle ta med mig bort från mitt helvete på jorden. Dels var han den enda vuxna som lyssnade på mig, gav mig uppmärksamhet och materiella saker som jag saknade så som kläder, mobil, mat. Jag höll mig fast vid detta så hårt jag bara kunde.

W pratade om att hans pappa var psykopat och att han, hans bror och mamma hade flytt från Irland till Sverige. Jag vet inte om detta var sant, men jag vet att han någon gång sa till mig att om man ska ljuga ska man ligga så nära sanningen som möjligt. Det får mig att tänka att mycket av det han skrev om Chris var hans egna intressen och hans egna person. För att kunna komma ihåg lögnerna.

Min dåvarande pojkvän F fick mig att tillslut förstå att det hela hade varit en lögn och det var förödande för mig att inse. Han tyckte att jag skulle berätta för Ingrid, min kompis mamma. Vi berättade tillsammans och Ingrid tyckte att jag skulle prata med min psykolog om det för att kunna bearbeta det.

Jag pratade slutligen med skolan om W vilket resulterade att han inte längre fick jobba kvar där. Jag hade kvar något mail från Chris på min gamla mail som någon på skolan spårade till skolans ip-adress och på så sätt fick de ett litet bevis på att det jag sa stämde.

Jag och Ingrid pratade om att göra en polisanmälan men det fanns inte mycket bevis kvar då W tagit bort båda våra mailadresser där vi skickat alla mail och bilder på. Jag hade dessutom raderat allt jag kunde hitta av rädsla att någon skulle få veta. Hade det blivit rättegång hade jag med all säkerhet blivit ifrågasatt på grund av att det aldrig förekom fysiskt våld. Det hade jag inte orkat med.

Jag har säkert tänk tanken att polisanmäla honom 1000 gånger och undrat om han utsatt andra tjejer för liknande saker. Jag vet att han nämnde några tjejer från någon annan skolan någon gång. Jag vet även att han var biträdande rektor på en skola i en annan kommun efter han hade slutat på min skola. Detta vet jag för att jag googlade på honom och hittade en artikel där han var med och uttalade sig som biträdande rektor..

Jag känner skuld för att jag inte polisanmälde honom. Det hade kanske kunnat stoppa honom från att kunna jobba mer som lärare… men jag vet samtidigt att jag inte orkade då. För några år sedan när jag pluggade till socionom frågade jag vår lärare som även var jurist efter en föreläsning om brottsbalken, huruvida det är preskriberat eller inte nu.. Hon bekräftade det jag befarade. Nu när jag äntligen orkade kunde jag inte längre. Det är så sjukt att något sådant kan bli för gammalt för att anmäla.

Visste min pappa om det då? När jag gick på gymnasiet var jag aktuell på socialtjänsten igen, jag tror att det var för att någon hade anmält att jag mådde dåligt hemma, men jag kan verkligen inte minnas vem.

När socialtjänsten gör en utredning tar man kontakt med dem som behövs för att kunna bedöma om man behöver ingripa till ett barns skydd. Socialtjänsten pratade med min fysik- och -mattelärare, pappa, Y och några till. Jag begärde ut dokumenten runt 2009, fyra år efter jag tagit studenten och blev så ledsen och besviken när jag såg att pappa sagt till socialtjänsten att jag hade ett förhållande med W. Utredarna på socialtjänsten hade inte heller reagerat på det eftersom jag aldrig fick frågan och utredningen avslutades utan insatser.

Pappa frågade aldrig mig om W utan jag trodde att han köpte att jag passade Ws och Hs hund (som naturligtvis inte fanns)…

Ur min synvinkel tog han emot mutorna i form av guinesströja och guinessglas och struntade i vad som hände med mig. Jag var 16-18 år och W var över 35 år… och jag fick inte en enda fråga om att jag träffade honom så mycket, sov över där. Jag kom hem med nya kläder, smycken, ny mobiltelefon, parfymer…. och ingen såg. Eller såg de och brydde sig inte? Det är detta som har varit den största anledningen till mitt beslut att inte vilja ha pappa i mitt eller min familjs liv. Att man står vid sidan av och ser på när ens dotter blir sexuellt utnyttjad av en äldre man och inte gör något. Det är för mig oförlåtligt.

För att läsa del 1 klicka här

För att läsa del 2 klicka här

För att läsa del 3 klicka här

För att läsa del 4 klicka här

2 Kommentarer

  1. Christian Tallhamn
    oktober 30, 2018 / 6:25 e m

    Puh… Tung läsning. Starkt av dig att berätta. Hoppas det når fler som varit med om liknande, tyvärr är de nog fler än vad man vill tro.

    Kramar
    Christian Tallhamn

    • bipolarmamman
      Författare
      oktober 30, 2018 / 7:47 e m

      Tack Christian <3 Kramar

Kommentera gärna!