Vad kan/bör/ska man göra om ett barn far illa?

Hej mina fina läsare!

och tack för all positiv respons jag får från er! Jag har sagt det innan och säger det igen, NI är vad som gör att jag vågar och orkar fortsätta skriva.

…Sen har vi några få som vill tysta mig. Till er vill jag säga: läs detta inlägg där jag förklarar varför jag skriver denna blogg. Det gör mig ledsen att det finns de som läser vad jag skriver om min barndom och tycker att jag inte har rätt att skriva om den av anledningar som att det är skämmigt för att andra får veta, att rykten sprids, att det är orättvist mot personerna som är inblandade.

Anledningen till att jag skriver om min barndom är för att jag vill visa hur stor påverkan föräldrar och nära har på ett barn, vad gäller att utveckla psykisk långvarig ohälsa samt bipolaritet. Många skriver till mig och säger att de önskar att de visste för då hade de kunnat göra något.

Till er vill jag säga: Jag hade aldrig sagt något, det var min största hemlighet. Socialtjänsten var inblandade och de beslutade att behov av insatser inte förelåg. Det kan hända att lite orosanmälningar hade gjort att vi hade blivit utredda igen, men vi hade det inte såpass dåligt att vi hade blivit omhändertagna. Jag kan inte spekulera i vad för hjälp vi hade kunnat få för jag vet inte vad som fanns att tillgå i Värnamo vid den tiden. I form av öppeninsatser vill säga. (frivilliga insatser). Det som jag dock hade önskat fanns på min tid är Hjärta för barn i Värnamo som gör ett fantastiskt jobb för barn som har “krångel” i familjen. De har tjej och killkvällar med mat och mys och olika aktiviteter. De åker på utflykter, läger.. de gör en massa saker för barnen. Dessa barn får vuxna att prata med, men även andra barn i liknande situationer. När jag växte upp kände jag mig så ensam i min situation. Det hade verkligen hjälpt att veta att det fanns andra som hade det som jag, att man faktiskt inte var ensam.

Det för mig till något jag skulle vilja ta upp. Något väldigt viktigt.

Vad gör man när man vet eller tror att ett barn far illa?

Svar: Man gör en orosanmälan till socialtjänsten. 

I lagen står det att alla som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa bör anmäla det till socialnämnden (14 kap. 1 c § socialtjänstlagen).  Följande myndigheter och yrkesverksamma är skyldiga att genast anmäla (i enlighet med 14:1 socialtjänstlagen) till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa:

  1. myndigheter vars verksamhet berör barn och unga,
  2. andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten, Kriminalvården, Polismyndigheten och Säkerhetspolisen,
  3. anställda hos sådana myndigheter som avses i 1 och 2, och
  4. de som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet och fullgör uppgifter som berör barn och unga eller inom annan sådan verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område.

Vem ska jag anmäla till?

Anmälan ska i regel göras till socialtjänsten i den kommun där barnet bor. Om barnet är placerat utanför sitt hem är det den kommun som placerat barnet du ska göra anmälan till. Om du inte vet vilken kommun barnet bor i, kan socialtjänsten i kommunen som barnet vistas i guida dig rätt.

Hur ska en anmälan utformas?

Det finns inga krav på hur en anmälan ska utformas. Du som är anmälningsskyldig bör anmäla skriftligt. I en akut situation kan det vara nödvändigt att göra en anmälan muntligt och att sedan bekräfta den skriftligt.

Du kan konsultera socialtjänsten

Om du är osäker på om situationen är sådan att en anmälan ska göras kan du diskutera situationen med socialtjänsten utan att avslöja barnets identitet. Om du däremot berättar vilket barn det gäller så kan socialtjänsten behöva hantera samtalet som en anmälan

Anmäla som privatperson

Om man ringer som privatperson ska man innan man ringer bestämma sig för om man vill vara anonym eller inte. Vill man vara anonym ska man tänka på att om man om avslöjar vem man är kan den som tar emot anmälan inte upprätta anmälan anonymt. Det går inte ta tillbaka. Så, innan du ringer, bestäm om du vill uppge vem du är eller inte.

Det som händer sedan (mycket förenklat) är att socialsekreterare gör en förhandsbedömning om huruvida man ska inleda en utredning eller inte. Man tar då kontakt med de berörda. Utredningen ska bedrivas skyndsamt och vara klar inom fyra månader från det att man beslutat att inleda den. När man gör en utredning tar man de kontakter som behövs inom ramen för utredningen, så som t.ex. skolan eller förskolan, sjukvård, tandvård. osv. Sedan beslutar man om behov av insatser föreligger eller ej. Exempel på insatser genom socialtjänstlagen är familjebehandling, grupper av olika slag. T.ex. för barn som en förälder eller båda som dricker, barn med föräldrar som sitter i fängelse, ATV (alternativ till våld) som vänder sig till föräldrar i detta fall som har svårt att hantera ilska och har eller använder våld mot någon närstående. (Dessa är insatser som finns i Jönköping, de kan heta annat i andra kommuner och utbudet varierar)

 

bipolarmammansbarn

Mina barn som har turen att få växa upp i ett tryggt hem med föräldrar som älskar dem över allt annat. 

Tänk så många som inte har har samma tur… 

Kommentera gärna!