Brevet till min pappa…

Brevet till min pappa…

Mitt första minne är från när vi bodde i Stenhällan. Jag har många gånger drömt om detta ställe. Vid alla dessa tillfällen har jag samma bild av det. Jag ser en skogsväg som går in mot den djupa skogen. Vid båda sidorna av vägen finns hagar. I ena hagen finns får. Till höger om mig ligger ett rött hus och till vänster om mig en liten ladugård. I drömmen känner jag mig orolig och otrygg. Kanske t.o.m. lite rädd. När jag vaknar upp från denna dröm känner jag alltid en klump i min mage. Vet du varför? Jag tror jag vet. När jag var tolv år gammal och precis flyttat ned till dig och din nya familj i Värnamo kom den sista pusselbiten på plats. Trots min låga ålder så har jag minnen från denna tid och det är inga roliga minnen. Första minnet är att du är arg och inte dig själv. Du säger åt mamma att gå och hämta ärtor. Vi går ned till källaren, antar jag att det var. Jag kommer ihåg trappor. När vi kommer tillbaka skäller du och är arg. Nästa minne är när jag sitter i mammas knä och äter kinapuffar ur en mugg. Jag tror vi kollade på Disneydags. Då kommer plötsligt du från höger sida och tar tag i mammas högra arm hårt. Jag trillar ur mammas knä. Nästa minne är att jag undrar var ni tog vägen så jag går in i ert sovrum där jag ser din ända sticka upp ur lakanen varpå du skriker ”GÅ UT!” Jag går ut. Ytterligare ett minne jag har från den tiden är då vi flydde från dig och Stenhällan. För det var väl vad vi gjorde? Jag kommer ihåg hur vi sov hos morfar och hans fru i deras rökiga vardagsrum på en madrass på deras golv och hur otrygg och orolig jag kände mig. Jag vet att vi bodde på kvinnojouren ett tag efteråt. Som jag förstår så var mamma inte en lätt kvinna att leva med men det finns ingenting i hela världen som kan rättfärdiga det beteendet. Att det dessutom fanns barn med där hemma som fick höra och bevittna detta. Jag undrar hur du tänkte. Var vi inte viktiga? Tänkte du aldrig att du ville ge dina barn en trygg uppväxt? De första åren i ett barns liv är viktiga. Det är då man knyter an till sina föräldrar. Denna anknytning lägger sedan grunden för hur man förhåller sig till andra människor resten av livet.

Mina första år med dig och mamma präglades av otrygghet, rädsla, oro och ångest. De enda minnena jag har från denna tid minns jag med en klump i magen.

Mina första år med dig och mamma präglades av otrygghet, rädsla, oro och ångest. De enda minnena jag har från denna tid, minns jag med en klump i magen. Sedan flyttade vi upp till Värmland. Under hela min tid i Sunne var du en person som jag såg några gånger om året och de gångerna var toppen. Du kom med flygplan och hämtade oss, tog med mig och Lisa på hotell och bodde på svit. Tog med oss på vår första utlandssemester som var husvagnssemestern i Paris. Jag minns hur du hade satt dit två extrasäten längst bak i din grå V70. Bilen hade en lukt av läder. Än idag får doften av läder mig att känna mig otrygg. Vi åkte nedåt mot Paris. Vi ställde husvagnarna på parkeringen utanför Disneyland. Jag var väl 10-11 år och min bror var 12-13 när du lät oss gå in på Disneyland själva en kväll. Vi hade jättekul men idag förstår jag hur ansvarslöst detta var. Vi var alldeles för unga för att springa runt själva i Paris på kvällen, om än på Disneyland. Jag kommer ihåg hur vi barn satt runt bordet och väntade på att maten skulle bli klar. Y gjorde ris i påse och du kommer in och säger ”vilken platt röv du har.” Detta var nog bland de första gångerna jag såg dig berusad. Jag minns att jag blev orolig och ledsen när du var så elak mot Y som inte sa något tillbaka. Förmodligen vågade hon inte. På vägen hem stannade vi i Göteborg och gick på Liseberg. Vi åkte karuseller medan du och Sven satt och drack öl. Jag minns denna dag väldigt väl eftersom du blev utslängd från Liseberg.

Jag har aldrig skämts så mycket för någon som jag gjorde då. Du var stupfull och skrek ”jävla blattejävel” till någon. Jag tror det var han som slängde ut dig.

Jag har aldrig skämts så mycket för någon som jag gjorde då. Du var stupfull och skrek “jävla blattejävel” till någon. Jag tror att det var han som slängde ut dig. När jag kom hem till mamma efter den resan hade jag så mycket att berätta att jag inte visste var jag skulle börja. Det var både roliga och jobbiga saker som hänt, saker som jag inte kunde sätta ord på som jag inte berättade utan höll inom mig. Hur elak du var mot Y och hur full du var under i princip hela resan. Vår uppväxt med mamma i Sunne var ganska lugn men för mamma var det väldigt kämpigt.

Vi hade det svårt ekonomiskt och mamma kämpade väldigt mycket för att vi skulle kunna få nya kläder och vara med på aktiviteter.

Vi hade det svårt ekonomiskt och mamma kämpade väldigt mycket för att vi skulle kunna få nya kläder och vara med på aktiviteter. Som jag har förstått betalade inte du något underhållsbidrag till mamma. Jag undrar hur du tänkte? Kände du inte ett gemensamt ansvar för oss med mamma? Du kom några gånger om året och gav oss fina saker och sedan såg vi dig inte. Mamma pratade aldrig illa om dig ska du veta. Hon ville att vi skulle bilda vår egen uppfattning om dig. Vi fick alltid prata med dig när du ringde och vi fick ringa om vi ville. Jag önskar att mamma hade haft en pappa till sina barn som fanns där för henne och barnen oavsett om de var separerade eller inte. Mamma kämpade ända i döden.

Sen hände det som absolut inte fick hända. Mamma dog och du ville ha hand om oss till varje pris. Varför? När vi väl kom ned till Värnamo tog det inte lång tid innan bråket började. Du fick ned två väldigt ledsna och traumatiserade små tjejer varav en var i tidiga tonåren och du hade ingen speciell plan på att hjälpa dem. Jag har kvar min gamla dagbok. Bland annat pratar jag om hur mycket du drack och hur otrygg jag kände mig. Jag gick för det mesta med en klump i magen för att jag aldrig visste på vilket humör du skulle vara på när jag kom hem. Tiden på Lärlingsgatan 6 var för mig helvetet på jorden. Du drack hela helgerna och dagen innan du var ledig på vardagar. I början var du inte så elak när du drack men det var obehagligt och kändes konstigt, men efter ett tag började bråket eskalera. Främst mellan dig och mig. Samtidigt som vi bråkade mycket fick jag ingen kärlek överhuvudtaget från dig eller någon annan vilket gjorde att jag mådde väldigt dåligt. Jag hade tankar på att ta livet av mig och det vet jag att du visste om eftersom du ringde din syster vid ett tillfälle och skickade dit mig en natt. Det jag behövde var kärlek och en trygg miljö men jag fick inget av detta.

Jag satt på måndagar i skolan och hade en klump i magen för att jag inte ville att det skulle bli fredag.

Jag satt på måndagar i skolan och hade en klump i magen för att jag inte ville att det skulle bli fredag. Tanken på skoltiden får mig att minnas en händelse som jag kommer ihåg väldigt väl. Jag skulle till Vejby strand med fotbollen och behövde 200 kr till resan. Det var en fredagskväll och du hade förmodligen druckit. Du satt i soffan och kollade på TV när jag kom och frågade om pengarna och av någon anledning blev du rasande. Kanske sa du nej och jag sa till dig att du aldrig betalade något för mig. Jag vet inte. I vilket fall som helst så jagade du mig ut i köket och tryckte upp mig mot väggen. Här är vad jag skrev i dagboken den dagen.

bipolär 

När jag tänker tillbaka på tiden på Lärlingsgatan så knyter det sig i magen på mig och jag får en stark känsla av otrygghet. Jag minns framförallt helgerna som väldigt otrygga. När det var marknad i stan så kunde du gå ner och sitta på Harrys i flera timmar och när man frågade var du skulle fick man ofta till svar att ”det behöver jag väl inte redovisa för dig” eller ”nu kollar du mig igen.” Jag var livrädd att någon av mina kompisar skulle se dig vingla runt på din cykel som du tog dig fram med när du druckit. En annan händelse jag kommer ihåg väl är när du, Y och J hade varit hos B och K och du hade hotat med att dränka Y i badkaret. På morgonen fick ni tvätta alla lakanen för att du hade kissat på dig på grund av din fylla.

Jag och mina kompisar brukade ha tjejkvällar en gång i månaden. Vi var aldrig hemma hos mig för att jag var alldeles för rädd för att de skulle se hur du var och hur jag hade det hemma, men trots att vi alltid var hos någon annan hade jag alltid en klump i magen av oro för hur det var hemma. Jag var orolig för att du var full och elak mot Lisa och jag var orolig för hur du skulle bete dig när jag kom hem. Jag försökte så gott jag kunde att skynda mig in på mitt rum utan att du såg mig när du hade druckit för att undvika bråk.

Sedan flyttade vi till Aprikosvägen. På grund avbrevet jag skrev till dig. Jag kommer inte ihåg vad jag skrev men det måste ha varit något som du faktiskt lyssnade på. Tyvärr blev det inte bättre där utan problemen fortsatte.

Du drack nu istället ute i din lilla ”skrubb” i garaget. När du var där ute satt vi alla spända i vardagsrummet och väntade på i vilket skick du skulle dyka upp.

Du drack nu istället ute i din lilla ”skrubb” i garaget. När du var där ute satt vi alla spända i vardagsrummet och väntade på i vilket skick du skulle dyka upp. Efter ett tag höll vi oss undan vardagsrummet för att ingen orkade med ditt bråk om allt. Vid den här tiden spelade jag mycket innebandy, var bland annat med i smålandslaget och a-laget i Värnamo. Kommer du ihåg hur många gånger du var på en a-lags match? Om inte kan jag berättade det för dig. 0 gånger! Inte en enda gång kom du och stöttade och hejade på mig. Ännu en gång så tror jag inte du förstår hur mycket det gjorde med mig. Alla andras föräldrar eller släktingar var där och hejade på de andra men det fanns aldrig någon där som hejade på mig. När jag kom hem efter en match frågade du aldrig hur det hade gått. Jag minns en gång då jag sa till dig att ”ska du inte fråga hur det gick på matchen?” ”men jag har inte hunnit!” fick jag då till svar. Fastän jag varit hemma i flera timmar.

Du brydde dig helt enkelt inte och det gjorde ingen annan heller. Om det ändå bara hade varit att du inte brytt dig kanske jag hade klarat mig bättre men du bredde på allt med att säga att du hatade mig ganska ofta och dessutom knuffade du mig när du blev arg på mig.

Du brydde dig helt enkelt inte och det gjorde ingen annan heller. Om det ändå bara hade varit att du inte brytt dig kanske jag hade klarat mig bättre men du bredde på allt med att säga att du hatade mig ganska ofta och dessutom knuffade du mig när du blev arg på mig. Kommer du ihåg när du var förbannad och du drog in mig och Lisa på mitt rum? Du låste dörren och drog ner persiennerna. Jag trodde att du skulle slå oss och det var nog meningen med denna skrämselteknik.

En annan händelse jag minns väl är när jag var uppe i Sundsvall och spelade innebandy-SM. Du ringde en enda gång och vet du vad du ville? Skälla på mig för att jag lämnat ett fönster öppet! Jag bröt ihop och kunde inte spela mer den dagen. Du undrade inte ens hur det gick för mig. För att du inte brydde dig. Du har aldrig brytt dig om vad som händer i mitt liv.

Sedan skilde du och Y sig vilket inte var oväntat. Jag hade aldrig stannat så länge hos dig som Y gjorde. Hon försökte verkligen. Lockade dig med resa till Kanarieöarna om du klarade att hålla dig nykter. Köpte blommor till dig när du klarat vara det i två veckor. Det var två underbara veckor för oss utan oro. Men detta varade inte länge för sedan började du igen och du ville inte följa med till Kanarieöarna med oss så farmor fick följa med istället. När vi sedan är på Kanarieöarna, vem kommer då? Du och en nyfunnen drinkarkompis som du umgås resten av veckan med istället för din familj? Förstår du hur konstigt det låter? Vi förstod ingenting. Det var så elakt mot inte bara Y utan även mot oss barn.

På Ouchterlonygatan gick vi verkligen på övertid. Vi gick till en familjeterapeut två gånger och när terapeuten frågade om du kunde säga något positivt om mig sa du efter en stunds funderande ”ja, hon är duktig i skolan”. Vilket du egentligen inte visste eftersom du inte hade frågat mig hur det gick i skolan en enda gång under alla åren jag bott hos dig. Däremot hade du mer att säga om dåliga saker med mig. B.la. tyckte du att jag brände bröden när jag rostade dem, jag tvättade inte, jag var elak mot Lisa, jag lämnade smulor i smöret. Jag berättade att du drack och hotade med att slänga ut mig vilket du gjorde titt som tätt. Vi gick inte fler gånger till terapeuten. Den våren jag bodde på Ouchterlonygatan mådde jag förmodligen som värst under hela tiden hos dig. Du sov på soffan i vardagsrummet och det var omöjligt att ta sig in till mitt sovrum utan att gå förbi dig. Datorn var i vardagsrummet och jag var tvungen att sitta där när jag skulle kolla mailen och prata med kompisar så som tonårstjejer har ett stort behov att göra.

En kväll blev du förbannad på mig och satte upp både knytnävarna mot mig och sa ”åh jag skulle så gärna vilja smälla till dig så att du flög in i väggen.” varpå jag svarade ”gör det då.” Du knuffade till mig och jag gick in på mitt rum och låste.

En kväll blev du förbannad på mig och satte upp både knytnävarna mot mig och sa ”åh jag skulle så gärna vilja smälla till dig så att du flög in i väggen.” varpå jag svarade ”gör det då.” Du knuffade till mig och jag gick in på mitt rum och låste. Väl inne på rummet skakade jag av rädsla. Du hotade mig allt oftare med att du skulle ta nycklarna från mig som 18-års present och jag var orolig för att du verkligen skulle kasta ut mig så som du sa eftersom du sa det så ofta.

Som du vet så flyttade jag till Ingrid och Evert på min 18-års dag. Den 23 november 2004. Detta var min räddning. Komma till människor som brydde sig om mig och frågade hur jag hade haft det i skolan och hur jag mådde. Första dagen jag kom hem från skolan fick jag frågan hur dagen hade varit och jag kommer ihåg hur jag reagerade med förvåning. Jag hade inte fått den frågan sen mamma levde. Ingen hade brytt sig. Denna för många normala fråga hade jag inte fått på mer än sex år. Inte konstigt jag reagerade som jag gjorde. Min första tid hos Ingrid och Evert spenderade jag ätandes. Ingrid bakade bröd en gång i veckan och det fanns alltid juice och pålägg. Något som inte alltid fanns hemma hos dig och Y. Och skyll inte på Y för du hade också ett ansvar att köpa hem mat. Du hade vår barnpension men jag och Lisa fick klara oss på barnbidraget och Y fick köpa mat för sina egna pengar. Tiden i början hos Ingrid och Evert minns jag som sagt som ätandes och vilandes. Jag behövde vila upp mig efter alla år av bråk, rädsla och ångest.

Minns du förresten min engelskalärare? Han som du sa till socialtjänsten att jag hade ett förhållande med? Det står i journalen tillsammans med hur du trodde att jag var schizofren precis som min mamma. Hon som kunde sätta på diskmaskinen med bara en gaffel i eller starta tvättmaskinen med bara en strumpa i. Bara för att reta dig.

Den engelskläraren tog min oskuld och utnyttjade mig sexuellt under ett års tid. Det har tagit mig år att komma över honom och vad han gjorde med mig

Den engelskläraren tog min oskuld och utnyttjade mig sexuellt under ett års tid. Det har tagit mig år att komma över honom och vad han gjorde med mig. Tack för att du bara stod vid sidan av och tittade på och inte agerade som vilken pappa i hela världen hade gjort.

Ingrid och Evert har gett mig en trygg grund att stå på, något som jag aldrig fick hos dig. De har intresserat sig för mig och min hälsa och älskat mig som en dotter och jag älskar dem som mina föräldrar.

Du fick din chans att vara min pappa men du försummade den och gjorde det så pass att du aldrig mer kommer ha en chans att ta den rollen igen. Jag har ingen respekt för dig och känner inte heller någon kärlek för dig.

Du fick din chans att vara min pappa men du försummade den och gjorde det så pass att du aldrig mer kommer ha en chans att ta den rollen igen. Jag har ingen respekt för dig och känner inte heller någon kärlek för dig. Däremot tycker jag synd om dig som inte förstår vad du kommer missa. Om jag en dag får barn, som jag hoppas på, kommer du inte få chansen att vara morfar, du kommer inte få vara en del av min familjs liv. Du har gjort ditt i mitt liv. Du gav mig en barndom utan kärlek och trygghet, något jag har fått bearbeta under många timmar i terapi och du har än idag ingen förståelse för vad du utsatt oss för. Det är inte bara jag som är drabbad, du har fyra barn till som också fått lida som konsekvens av din bristande föräldraroll.

Men jag kan bara tala för mig själv. Detta är min historia som du har varit med och skapat bara för att sedan förstöra den.

Share:
, , , ,
[contact-form][contact-field label="Namn" type="name" required="true" /][contact-field label="E-post" type="email" required="true" /][contact-field label="Webbplats" type="url" /][contact-field label="Meddelande" type="textarea" /][/contact-form]

3 Kommentarer

  1. Bella
    september 30, 2018 / 5:44 e m

    Man blir ju mörkrädd, vissa människor borde inte ens få komma i närheten av att ha vårdnaden om barn!!!
    ❤️ Kram på dig ❤️

  2. Eva
    september 30, 2018 / 7:56 e m

    Förstår att du haft / har det jobbigt. Men därtill att skriva så att ALLA kan läsa ( tro inte det är lagligt ) Men du ska nog tänka på vad du skriver Du har fler syskon / släkt som kanske inte vill att du lämnar ut allt . Jag känner din pappa försvarar honom inte . Men tänk efter !!!

    • bipolarmamman
      Författare
      september 30, 2018 / 8:29 e m

      Tack för din synpunkt.

      Vad är det som inte är lagligt? Att behandla ett barn på det sättet?

      Jag kommer att fortsätta skriva om min historia. Är det någon inte vill bli nämnd, så kan jag censurera deras namn, det är bara att kontakta mig.

      Vänliga hälsningar, Åsa

Kommentera gärna!