En extra emotionell dag

En extra emotionell dag

I förrgår var en extra emotionell dag för mig. Jag grät tårar av både glädje och sorg.

Glädje för att så många av er som läser peppar och ger mig så mycket kärlek som jag inte kunde föreställa mig att jag skulle få. Ni som skriver och delar med er av era liv, eller ni som bara skriver för att säga något positivt om bloggen, ni är vad som gör att jag fortsätter att skriva. Att jag vågar öppna upp mig om än mer.

Jag grät även av sorg för att jag förstår att det finns släktingar som tar illa vid sig av vad jag skriver. Som kanske tycker att min blogg är utelämnande och orättvis för att personerna i fråga inte kan försvara sig. Till er vill jag säga…

Den här bloggen startade jag med avsikten att ha det som en sorts terapi för mig själv genom att berätta och samtidigt komma ihåg min historia. Mitt liv, så som jag har upplevt det. Vad det är som har lett till min diagnos och hur min diagnos har påverkat mitt liv. Min vision är även att genom att berätta hur jag lever mitt liv idag som bipolär och mamma inspirera och hjälpa andra i liknande situation. Och förhoppningsvis inte bara bipolära utan människor med olika psykiska funktionsnedsättningar eller psykisk ohälsa i allmänhet.

Jag skriver inte denna blogg i avsikt att hämnas, få återupprättelse, hänga ut någon… inte av någon elak anledning över huvudtaget. Jag har inte det behovet eller den viljan.

Jag har varit arg, ledsen, besviken, och helt förstörd på grund av hur många nära har behandlat mig. Inte främst när jag var ett oskyldigt och försvarslöst barn. Men, jag har bearbetat dessa känslor i otaliga terapitimmar. Med olika psykologer, i olika städer och till och med olika länder.

Om det som sagt är någon släkting eller någon annan som känner att hon eller han vill försvara sig mot en 12-årings upplevelse av sin mammas död, en 13,14,15,16-årig självmordsbenägen tjej, eller en 17-årig sexuellt utsatt tjejs upplevelse för att nämna några, så är det fritt fram att kommentera här, jag publicerar allt och svarar.

Jag märker att det är med darriga händer jag skriver detta. Så mycket känslor av ångest och besvikelse som kommer tillbaka.. men jag skriver det som en starkare och tryggare person som inte låter mig slås ned av dessa personer längre.

 

 

 

4 Kommentarer

  1. Camilla
    september 29, 2018 / 1:49 e m

    Älskade Åsa, du har inget du måste försvara! Det är dina upplevelser och känslor och de har du rätt att ha och uttrycka. Bry dig inte om de andra, du har gått igenom så mycket och blivit sviken av så många vuxna, du har all rätt att skriva om detta.
    Jag är ledsen för din skull, för allt du gått igenom, men kom ihåg att det är det bagaget som gör dig till världens bästa Åsa! ❤️ Stå på dig, du är en stark och underbar kvinna som bara förtjänar det bästa. 😘

    • bipolarmamman
      Författare
      september 29, 2018 / 4:45 e m

      ❤️❤️❤️ betyder extra mycket att höra från dig ska du veta. Du har ju lite kännedom om vad jag pratar om… tack snälla för dina fina ord. De ska jag läsa när jag känner mig nere…. ❤️

  2. Gabriella
    september 29, 2018 / 4:32 e m

    ❤️❤️ Stark & Modigt ❤️❤️

    • bipolarmamman
      Författare
      september 29, 2018 / 4:44 e m

      Tack Bella ❤️❤️❤️

Kommentera gärna!