Överdos

De senaste dagarna har jag haft ökad ångest, känt mig deprimerad, haft ögonmigrän (det flimrar framför näthinnan), haft yrsel och hjärtklappning. Jag har inte riktigt förstått varför, tills igår kväll då jag skulle ta mina mediciner x och y. Jag har tidigare haft 20 mg x tabletter och tagit två varje kväll, tills jag för ett tag sedan bytte till 40 mg tabletter och således endast behöver ta x/dag. Igår kväll när jag var på väg att ploppa ut en andra tablett av x slog det mig plötsligt att jag överdoserat! Jag vet egentligen inte hur länge men jag antar dessa senaste dagar när jag haft symptom.

De som känner mig vet att jag är tankspridd, men detta är extremt även för mig. Medicin är jag väldigt noggrann med av förståeliga skäl. Jag har vid två eller tre gånger missat min y tablett och det har fått förödande konsekvenser. Sist det hände, sov jag inte en blund hela natten och var väldigt hyper dagen efter. Hjärnan gick verkligen på högvarv. Startade massa projekt i huset, i huvudet…När jag väl tog den på kvällen däckade jag. Sedan blev jag väldigt låg dagen efter.  Upp som en sol och ned som en pannkaka. Verkligen.

 Fick dessa av mina fina systrar och vänner på min babyshower.
Ger mig lite extra styrka dessa dagar. Tack tjejer. 💕

 

Just hur starka tabletterna är märkte jag inte minst när Johan råkade ta en av mina y tabletter som är antipsykotika tabletter. Han hade råkat lägga en av mina kartor i ett alvedonpaket (vet inte hur man kan råka göra detta) och sedan bara i farten tagit en av mina tabletter istället för en alvedon (förstår inte hur man kan råka göra detta heller då formen och storleken skiljer sig ganska markant).

Kort därefter åker vi till brukshundsklubben för att träna lite agility med vår staffe Chili. På väg till agilitybanan säger Johan att han inte känner sig så bra och att han går tillbaka till bilen och sätter sig där. Jag, Isabelle och Chili fortsätter till banan där vi är ett litet tag. När vi kommer tillbaka till bilen sitter Johan och sover med öppen mun. Helt däckad. För mig kopplade det nästan direkt att han råkat ta min medicin.

När vi kommer hem går Johan och lägger sig (klockan är då runt 14) och jag ringer 1177. Sjuksköterskan är ganska tyken när jag säger att jag inte är orolig för honom eftersom jag tar dessa tabletter varje dag och han väger ganska mycket mer än mig. Hon säger att jag inte kan veta det och att jag ska ringa giftinformationscentralen. Det får mig att känna mig ganska dum, så jag ringer dit och de bekräftar det jag sagt till 1177, att eftersom jag tar den varje dag och vet biverkningarna och symptomen behöver jag inte oroa mig. Johan sover och sover och vaknar runt kl 7 dagen efter.

Det var såklart inte bra att det hände, men efter denna händelse har Johan verkligen fått förståelse för hur trött jag faktiskt är på grund av medicinen. Det finns inget ont som inte för något gott med sig. Så känner jag.

Nu när jag varit låg några dagar har jag verkligen bara velat sova, men det går ju inte när man har små barn. Tur är nog det, för sova bort dagarna, det vet jag av erfarenhet att det inte gör att man mår bättre, utan sämre.

Jag har städat, tvättat, diskat, (plockat i och ur diskmaskinen), dammsugit, torkat golven osv. Dels får det mig att tänka på annat när jag städar, dels rör jag på mig…samtidigt som det blir fint här hemma och det får mig också att må bättre. En annan sak som är viktigt när jag mår dåligt är att komma ut och äta bra. Vi har tur som har trädgård där vi kan vara.

Nu ska jag klä på mig och gå ut i solen, ta med mig en flaska till Alexander och mata honom i friska luften. Om två timmar ska jag hämta vårt lilla yrväder som med all säkerhet kommer vara helt slut. Hon vaknade kl 4 i morse nämligen.

Isabelle hjälper till att plocka ned äpplena från vårt överfulla äppelträd.
Share:

Kommentera gärna!